Femtio nyanser av Grönt

MC:n har inte rullat många hundra meter förrän jag inser att världen är grön igen. Fortfarande är grönskan späd och varje buske och träd har sin egen nyans. Allt från den ljusaste gröngrå via gulgrönt till en så intensiv grön att det nästan gör ont att titta på.

Turen fortsätter att bjuda på upplevelser. Jag inser att det gula i dikesrenen inte längre är Tussilago utan Maskrosor. I det vattenfyllda diket blommar redan Kabbelekan.

Öppna dina ögon för det som är här och nu. Det är fantastiskt vad du kan få uppleva. På gärdet sitter den röda räven helt stilla, ivrigt spanande i det höga gräset. Undrar vad han ser? I ögonvrån ser jag en röd trehjuling. Ni vet en sådan i metall med tippflak, lite nostalgiskt går tanken bakåt i tiden. Dotterns ärvda trehjuling målades i rosa. På ladan jag passerar har rödfärgen blekts och taket sviktar lite på mitten.

Inne i hagen är det vitt. Vitsipporna vänder längtande upp sina blommor mot solen. Tätt, tätt som en matta. Den vita färgen lyser även i snickarglädjen på en veranda. Långt i fjärran glimmar en kyrkspira i guld.

Genom granskogen måste jag fokusera mer på asfaltens kurvor. En annan tillfredsställelse sprider sig genom kroppen när jag och min hoj samarbetar effektivt. Stadigt sitter jag i sadeln när en skarp kurva gör att jag måste lägga ner lite mer. Erfarenheten och tryggheten i en invand hoj gör att jag vågar lite mer. En erfarenhet som gör att jag är extra skärpt och förhoppningsvis kan undvika vissa faror. Som bilen jag möter i en kurva en bra bit in på min väghalva. Tacksamt klappar jag min trotjänare på tanken.

Mot den klarblå himmeln sträcker eken sina ännu kala svarta genar. En fågelsiluett fångar min blick och jag saktar ner farten och följer tranan när den sakta sänker sig mot marken och fäller in sina gråsvarta vingar.
En bäck rinner mellan björkstammarna och mynnar sedan ut i de blå krusningarna på sjön. Inne i viken fångar sjön upp solstrålarna i ett silverglitter.

Även om solen värmer skönt så är vinden genom ett öppet visir fortfarande sval. Doften av jord när bonden gör vackra mönster med sin harv. I skogen kan jag känna sågspånsdoften från hygget och vid bondgården skickar gödselstacken ut sin fräna doft.

Ögonblicksbilder. Korta tankefragment. Glöm gårdagen. Strunta i vad som kan hända i morgon. Ge hjärnan chansen att vistas i nuet. Var kommer du ifrån? Vart ska du? Kort eller lång resa? Sådana frågor spelar ingen roll. – När vägen är målet –

6 reaktion på “Femtio nyanser av Grönt

  1. Men Gunilla, så bra du skriver. Du lyckas fånga en känsla som för många av oss är jättesvåra att sätta ord på. Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *