Den första vackra dan i maj….Grabben din och du. (Cornelis Vreeswijk) Ikväll är det tjejerna i Tjejkers som gäller och nja, kanske inte den första men efter många gråa blåsiga majdagar är värmen äntligen här. När detta sammanfaller med torsdag bara måste man ut.

Vår Roadmaster för kvällen är Maggan, första turen är alltid hennes. De flesta gångerna har det varit kalla turer någon gång i mitten av april.
Klart och tydligt redogör hon för kvällens rutt, inga tveksamheter råder. När Roadmastern sätter på hjälmen gör vi likadant. Naturligtvis blir första stoppet vid kyrkogården i Gällersta där vi tänder ett ljus och lämnar en blomma.

Ljumma vindar följer oss när vi följer kurvorna genom östernärke. Rapsen börjar blomma och så även körsbärsträden. Nysladdad grusväg tar vid när asfalten slutar vid Göksholm. Vi parkerar och efter en kort promenad når vi målet, kvällens fikaplats är Engelbrektsholmen. Idag en fridfull vacker plats men i en svunnen tid platsen för ett våldsdåd. Vi väljer att njuta av stillheten, solens strålar genom trädens lövverk och Hjälmarens vågor mot stenarna. Som alltid bryts stillheten av skratt och prat när Tjejkers träffas.

Färden hemåt bjuder de första åkarna på överraskning i form av en Vildsvinssugga med fem kultingar. Vi längre bak hinner inget se. Färden går vidare förbi Egebyängen där det blir en närstudie av backsipporna som tyvärr slagit ihop sina blommor för kvällen. Efter den kurviga allén i Segersjö troppar en efter en av hemåt. Likt 10 små negerpojkar så återstår det bara en när jag tar sista biten norrut.