1000 mil räcker inte! Jag får ändå samma fåniga leende under hjälmen när jag åker iväg till veckans åksugen-torsdag. Jag är inte ensam, totalt 11 tjejer drar iväg efter Ewa W som funderat ut dagens tur. Vi snirklar oss genom Gällersta, Hidingsta och Norrbyås. Trots den lite ovanliga varningsskylten ser vi inga ormar vid Örby kulle. Vi svänger av i Asker och fortsätter mot Brevens Bruk. Vilken kväll! Solen värmer och vägarna ligger fina. Som vanligt får man hålla koll på Hjortarna vid Brevens. Vid allén så står det ett tiotal och betar.

Vattnet ligger spegelblankt när vi parkerar och går bort till flotten i ån för vår fikastund. Vi njuter av speglingarna av både blommor och vackra byggnader . Även här kan vi på håll beundra några hjortar. Prat och skratt sprider sig som vanligt ut över vattnet.

Dags att dra hemåt men inte närmaste vägen. Är man åksugen så är man. Vi fortsätter över Högsjö och nästan fram till Vingåker. Där blir det den smala, härligt krokiga vägen mot Lännäs. Solen ligger lågt. Som ett eldklot har vi den framför oss. Vackert men också farligt bländande. Ett stopp för den avslutande gruppkramen blir det förstås innan vi skingras för ikväll.
Riding in to the Sunset

En härligt varm dag som övergår i en ljummen kväll är det Torsdagskörning. Vår kära Maggan har åter igen fixat en tur när ingen av oss andra får tummen ur. Inte ens krassligheter i familjen kan stoppa henne. Vi är väldigt tacksamma för att du leder och inspirerar oss Maggan!

Väster ut bär det. En liten skara på 7 hojar denna gång. Klarblå himmel med bara lite små molntussar vid horisonten. Kvällen är så där härligt ljummen, sådana kvällar som är alldeles för sällsynta. Vi slingrar oss fram mellan ett lapptäcke av åkrar. Böljande i olika färger med fina gröna diken som sömmar emellan. I trädgårdarna vi passerar prunkar det av blommor. Bara att andas in djupt och njuta.

Målet för kvällen är badet i utkanten av Svartå. Men vad händer här? Plötsligt är jag ensam om att vilja ta ett dopp. Eftersom fikat och kamratskapet hägrar blir det ett kort dopp men ack så njutbart. Är det månne samhörigheten med Smurf-baddräkter som saknas numera?

Det bär hemåt igen. Vi tar vägen över Vekhyttan, en av länets bästa vägar. Den är både roligt kurvig och har vackra omgivningar. Ett stopp för att säga ”Hej då” blir det vid Lekhyttan där vi samtidigt beundrar alla ankor i dammen(eller är det änder?) Vi slingrar vidare och skingras vid vägskälen.